|
||||
|
| ||||
|
... L�tom oss nu se huru Ibsen, av ok�nda, obegripliga sk�l, karikerat kulturkvinnan och kulturmannen i sitt Et Dukkehjem, som blivit en codex f�r alla kvinnofr�gans ivrare. Et Dukkehjem �r en teaterpj�s. Kanske skriven f�r en stor sk�despelerska, vars prestationer i det sfinxartade alltid kunna p�r�kna succ�s. F�rfattaren har beg�tt en stor or�ttvisa mot mannen, d� han icke anf�r n�gra urs�kter i �rftligheten till hans f�rm�n men v�l till hustruns, vilka senare urs�kter han m�nga g�nger betonar d� han talar om hennes far. Men l�tom oss sk�rsk�da denna Nora, som nu blivit alla f�rd�rvade kulturkvinnors "ideal". I f�rsta akten ljuger hon f�r sin man. Hemligh�ller v�xelf�rfalskningen, smusslar med bakelserna, kr�nglar med alla enkla saker, som det synes av smak f�r l�gnen. Mannen d�remot visar henne �ppet f�rtroende i allt, till och med i bankens aff�rer, vilket visar att han behandlar henne som sin sanna hustru, under det att det �r hon som aldrig talar om n�got f�r honom. Det �r s�lunda l�gn att han behandlar henne som en docka, men det �r sanning att hon behandlar honom som en s�dan. Att Nora f�rfalskat v�xel av okunnighet, det tror ingen p�! Kanske n�r man sitter p� parkett och ser en sympatisk sk�despelerska i rampsken. Att hon f�rfalskat v�xeln uteslutande f�r mannens skull, tror jag icke p�, ty hon uttalar sj�lv vilket ofantligt n�je hon haft av att f� resa till Italien. Lagen och en jurist skulle icke tagit den urs�kten. Nora �r s�lunda icke n�got stort helgon, hon �r i allra b�sta fall en medbrottsling, som njutit med av st�ldens frukter. S� trasslar hon in sig! Mannen f�r ytterligare, mot f�rfattarens avsikt, tillf�lle att visa vilket f�rtroende och vilken aktning han hyser f�r sin hustru, d� han inl�ter sig i diskussion med Nora om tills�ttandet av en bankplats. T�nk vilken tyrann som icke vill ta en v�xelf�rfalskare till bankkamrer! Vad skulle Nora sagt, om herr Helmer velat avskeda en piga? Det hade blivit en annan dans! S� kommer scenen d� hon skall l�na pengar av den syfilitiske doktor Rank. D�r �r Nora s�t! Hon visar honom, s�som ingress till l�nef�rhandlingen, sina k�ttf�rgade strumpor. - Nora: "�ro de icke vackra? Ja, nu �r h�r s� m�rkt; men i morgon. - Nej, nej, nej: Ni f�r bara se fotbladet. � jo, ni kan s� g�rna f� se upptill ocks�!" Rank:"Hm!" Nora: "Varf�r ser ni s� kritisk ut? Tror ni kanske inte de passa?" - Rank: "Det kan jag om�jligen ha n�gon grundad mening om!" Nora: (ser ett �gonblick p� honom) "Fy skam!" (Sl�r honom l�tt p� �rat med strumporna.) "D�r ska ni f�!" (L�gger ihop strumporna.) - Rank: "Vad �r det s� f�r andra h�rligheten jag skall f� se." - Nora: "Ni f�r inte se en smula mer; f�r ni �r oskicklig" (hon gnolar litet och letar i sysakerna). - Efter allt vad jag kan f�rst� bjuder Nora ut sig - mot kontant betalning. Det �r ju idealiskt och t�ckt. Allt, naturligtvis, av k�rlek till mannen! F�r att r�dda honom! Men att g� och s�ga sin st�llning �t mannen, nej, det skulle kosta p� h�gf�rden! P� Noras spr�k heter det, att hon �nnu icke var s�ker p att han skulle visa henne det vidunderliga! S� kommer Tarantella-scenen, som �r tillkommen f�r att visa Helmer i en skev underbelysning. Nu gl�mmer �sk�daren att Nora �r en tossa, vilken av Helmer behandlas som en f�rnuftig kvinna, nu f�r man bara se att Helmer bara behandlar henne som en docka. Den scenen �r o�rlig, men det g�r en stor effekt! Det �r en scen med ett ord! Att Helmer p� natten kurtiserar sin hustru, visar att han �r ung och hon �r ung. Men f�rfattaren visar med den, att Helmer, som icke har f�tt n�gon aning om Noras fula aff�rer, �r en sinnlig, alltigenom sinnlig varelse, som icke f�rst�r uppskatta sin goda hustrus utm�rkta andliga egenskaper, vilka hon icke behagat visa, och Nora f�r en falsk martyrgloria. Denna scen �r det ohederligaste Ibsen n�gonsin gjort! S� kommer uppl�sningen, som �r en stor intrassling, mycket bl�a dunster och mycken osanning. Herr Helmer vaknar upp och finner att han varit bunden vid en l�gnerska, en hycklerska! Men nu �r �sk�daren s� inpyrd av medlidande med Nora, att han tycker Helmer har or�tt! Om Helmer sett scenen med strumporna och doktorn, skulle han icke bett Nora stanna, men nu har han icke sett den. S� f�r Helmer veta att han, hans hustru och hans barn �ro r�ddade fr�n borgerlig d�d och ruin! D� blir han glad. L�gg handen p� hj�rtat varje familjefar och fr�ga dig, om du icke skulle bli glad, om du mottog den underr�ttelsen att din �lskade hustru, dina barns mor, sluppit bli sl�pad i f�ngelse! Men det �r f�r tarvliga k�nslor! Nej, h�gre skall det vara! H�gt upp i idealismens l�gnhimmel! Herr Helmer skall piskas. Han �r den brottsliga! Och �ndock talar han s� hyggligt till sin l�gnaktiga hustru. - "�", s�ger han, "det m� ha varit tre f�rf�rliga dagar f�r dig, Nora!" Men s� �ngrar f�rfattaren sin r�ttvisa mot den stackarn och s� l�gger han osanna ord i hans mun. Det �r tarvligt naturligtvis att Helmer s�ger Nora att han f�rl�ter henne! Det hade varit f�r bondenkelt att hon skulle ta f�rl�telse av honom, som dock alltid behandlat henne med fullt f�rtroende, under det hon lj�g. Nej, Nora har st�rre vyer. Och s� gl�mmer hon s� �delmodigt det f�rflutna, att hon gl�mmer allt som h�nt i f�rsta akten. S� h�r talar hon nu, och parketten har ocks� gl�mt f�rsta och andra akten, ty nu �ro n�sdukarna framme. Nora: "Faller det dig icke in, att det �r f�rsta g�ngen vi tv�, du och jag, man och hustru, tala allvarligt tillsammans?" Helmer mister kontenansen �ver en s�dan l�gnaktig fr�ga s� att han (eller f�rfattaren!) svarar: "Ja, allvarsamt - vad vill det s�ga?" - Avsikten �r vunnen: att f� Helmer till ett f�. Herr Helmer skulle ha svarat: "Nej, min lilla pulla, det faller mig alls icke in. Vi talade Mycket allvarligt n�r v�ra barn f�ddes, ty vi talade om deras framtid, vi talade mycket allvarligt n�r du ville s�tta till v�xelf�rfalskaren Krogstad som kamrer i banken, vi ha talat allvarligt n�r mitt liv stod p� spel, om fru Lindes befordran, husets aff�rsst�llning, den d�de fadren, den syfilitiske doktorn, vi ha talat allvar i �tta l�nga �r; men vi ha talat sk�mt ocks�, och det gjorde vi r�tt i, ty livet �r icke uteslutande allvar. Vi kunde f�r �vrigt ha talat mycket mera allvar, om du varit s� god och talt om f�r mig dina bekymmer, men du var f�r h�gf�rdig, ty du tyckte mer om att vara min docka �n min v�n." Men herr Ibsen till�ter inte Helmer f� s�ga dessa f�rst�ndiga ord, ty det skall ju bevisas att Helmer �r ett f�, och Nora skall f�r �vrigt ha sin glansreplik, vilken skall citeras i tjugofem �r. Nora skall n�mligen svara: "1 �tta (8!) l�nga �r ~ ja l�ngre - �nda fr�n v�r f�rsta bekantskap, ha vi aldrig v�xlat ett allvarligt ord om allvarliga ting!" Nu m�ste, trogen sin ledsamma uppgift att vara ett f�, herr Helmer svara: "Skulle jag d� ideligen och alltid inviga dig i bekymmer, som du icke kunde hj�lpa mig att b�ra?" - Detta �r ju sn�llt sagt av Helmer, men det �r icke sant, ty han skulle ha dragit p� henne, f�r att hon icke invigt honom. Denna scen �r orimligt falsk. Och sedan har Nora n�gra fina (franska) repliker, som best�r av s�dan ih�lig visdom att den f�rsvinner, n�r man bl�ser p� den. Nora: "I har aldrig �lskat mig. I har bara tyckt det vara roligt att vara f�r�lskad i mig!" Vad �r skillnaden? Och s� s�ger hon: "Du har aldrig f�rst�tt mig!" Det var icke gott f�r Helmer, d� hon alltid hycklat f�r honom. S� f�r den stackars Helmer s�ga s�dana dumheter, som att han skall uppfostra henne. Det �r v�l det sista en man s�ger �t en kvinna. Men herr Helmer m�ste vara dum, ty det lider mot slutet och Nora skall "knipa". D�rp� blir Helmer vekare. Han ber om f�rl�telse: f�rl�telse f�r att hon f�rfalskat v�xel, att hon ljugit, f�r alla hennes fel. S� kommer ett f�rst�ndigt ord av Nora. Hon vill g� ut ur �ktenskapet f�r att finna sig sj�lv. Fr�gan blir dock om hon inte kunde g�ra det lika bra i samma hus som sina barn, under ber�ring med livets verkligheten och i strid med sin k�rlek till Helmer, ty hennes k�rlek och ingens k�rlek d�r knall och fall. Men det �r en smakfr�ga. Att hon icke anser sig v�rdig uppfostra sina barn �r l�gn i hennes mun, ty hon har nyss satt sig ganska h�gt, d� hon tuktat den oskyldiga Helmer. F�ljdriktigare borde hon stannat hos barnen i detta fall, d� hon tyckte mannen var ett s�dant n�t som icke kunde fatta det "vidunderliga". Ty hur skulle hon vilja l�mna barnens uppfostran �t en s�dan stympare. Hennes joller om det "vidunderliga" att Helmer skulle ange sig f�r hennes brott �r s� romantiskt-f�nigt, att det icke f�rtj�nar ett ord. Att "hundra tusen kvinnor" offrat sig f�r sina m�n, �r en artighet mot damerna, som Ibsen borde vara f�r gammal att s�ga ut. S� svamlar Nora huller om buller: hon har �lskat honom, han har �lskat henne, och �nd� s�ger hon att hon i �tta �r varit en fr�mmande kvinna som f�tt en fr�mmande mans barn! Helmer medger att han icke varit fullkomlig och lovar bli en annan! Det �r ju vackert det, och alla garantier f�religga h�r att forts�ttningen skall bli b�ttre �n b�rjan. Men det duger naturligtvis inte i en pj�s! Pang! skall det vara n�r rid�n faller! S� bevisar (?) Nora att hon varit en docka! Hade icke Helmer st�llt m�blerna som han ville? N�! Men om frun bara behagat uttala sin vilja, skulle man nog f�tt se var sk�pet skulle st�tt! Varf�r gjorde hon icke det? F�rmodligen emedan hon ans�g det likgiltigt: och det kunde hon ha r�tt i. Var nu Nora en docka, s� � la bonne heure, icke var det Helmers fel, ty han behandlade henne med f�rtroende s�som sin hustru, men det var icke det Ibsen ville bevisa, utan det var motsatsen han ville bevisa, men icke hade nog kraft att g�ra, ty han trodde icke p� sin uppgift, och hans r�ttsk�nsla br�t fram emellan�t! |
